Tidigt på morgon en vaknar man, eller rättare sagt väcks av barnen. Visst, jag kan ha dåligt morgon humör men det är ändå något jag accepterar. Sen händer det absolut ingenting.
Barnen går till skola och dagis och då blir det lite lugnare men det händer fortfarande ingenting.
Det händer absolut ingenting...nada...
Vi kanske tar en tur med bilen och handlar men det är ingenting.
Jag menar inte på något som helst sett att min älskade skulle vara tråkig eller nåt i den stilen, detta handlar inte om henne.
En sak hade varit om min dröm hade besannats och man vann en massa pengar... då hade man haft kåk och tomt som man kunde pyssla med. Men som nu... bara gå hemma i ovissheten.
Jag vet absolut ingenting, läkaren vet nog inte mer han utan väntar på nästa undersökning.
Det enda positiva med min långa sjukskrivning är att jag fått umgås väldigt mycket med minsta sonen och fått riktigt bra kontakt med honom.
Det finns dagar som inte känns tråkiga och det finns dom som gör det. Jag får helt enkelt finna mig i det och lämna in min lotto inför onsdagen.
Nu skall jag ta och diska.
Lik far sin men söt ändå.
