Mördande motion!

Vilken överraskning, jag är sjuksriven igen. Känns som om jag inte är annat nuförtiden.
Denna gången är det dock inte mitt egna fel. Min läkare har sagt till mig att jag skall motionera och det var det jag gjorde. Jag tog en tidig morgonpromenad tillsammans med grabben förra helgen och efter det hade jag fruktansvärt ont i ryggen. Så nu skall jag vara hemma till och med den sjunde.

Lillgrabben är sjuk.
Min lille son är sjuk. Han har haft feber upp och ner hela dagen och nu under kvällen när han skall sova så får han ingen ro. Så nu är grannen och min sambo ute och promenerar med honom för att se om han kyler ner sig lite. Hjälper inte det så beger dom sig till akuten med honom. Min sambo ringde sjukvårdsupplysningen tidigare men dom var inte alls till någon hjälp.
Stackars liten...4½ månad gammal och så sjuk.

Vi har förresten köpt en ny bilstol till honom så snart sitter han som en kung i bilen brevid pappa. (Just nu halvligger han.) Sen får ett kompispar "ärva" denna stolen som vi har just nu till sin lille som dom skall få i början av nästa år.

Laptop.
Fan vad svårt det är att skriva på en laptop när man inte är van vid det.
Vi fick ett nygammalt tillskott här hemma. En god vän skulle byta upp sig och vi fick "ärva". Ingen jätteprestanda på den men den funkar för det vi skall ha den till. Ganska så gott att inte vara bunden till datorbordet längre också. Nu skall vi bara skaffa grejjer så att vi kan surfa trådlöst också så är det rena drömmen.

Skåne.
Om nu inte lillgrabben blir långvarigt sjuk så skall vi bege oss ner till Skåne till helgen. Där är det palmfestival... eller Mikkaeli marknad som det hette till för några år sedan då man bestämde sig för att modernisera för att locka dit större artister. Men det största dragplåstret för mig är dock marknaden. Den är stor... vilket tydligen skånska marknader är.

Well well... det får vara det som skrivs idag. Får kolla upp det här med grabben.
Idag blir det ingen bild då jag inte fått ordning på bilderna på denna datorn.

Ha det gôtt!

Var fan é mitt band...socialt sjuk 50-åring som sägs vara folklig.

Magnus Uggla.

Denna ikon inom svensk musik.

Han har på något underligt sätt trollbundit det svenska folket med sin musik, däribland mig. Man sjunger gärna med till låtar som Pappa laddat bössan, 4 sekunder, Jonny Rocker, Du är det vackraste jag mött, Du är ingen Victoria och Jag mår illa.

Men idag så mår jag mest illa över denna folkliga sångfågel.

Min fästmö och grabben var och kollade på honom idag på Liseberg. Jag tösen och lillgrabben stog bakom stora scenen och lyssnade på honom. När konserten var slut började roddarna att plocka ihop och lasta in. Där stog vi och väntade på att telefonen skulle ringa så att vi skulle plocka upp resten av familjen.

Tanken slog mig att Ugglan själv skulle smita ut bakvägen och jag berättade det för tösen. Hon blev eld och lågor över att kanske få se denna gubbe som hon hört så många låtar med. Tiden gick och till sist dök han upp på lastkajen. En tvärhand hög med mörka solglasögon på. Sen går han tillbaka och återkommer strax igen med tjej som verkade vara nån assistent och en övergödd biff som spenderat på tok för mycket av sitt liv på gymmet.

Ut genom grinden där några fans hade samlats. Han skriver en autograf till en ännu äldre gubbe än han själv. Sen försvinner han fort som fan in i en bil och sticker iväg. Tittar på oss medans bilen försvinner bort. Där stog vi kvar, jag och min fyråring med blocket och pennan i handen.

Han kunde inte stanna i några minuter för att skriva några fler autografer. Snacka om att tösen blev besviken.

Näe du Uggla, nog för att du är nojjig men folklig blir du ta mig fan inte i mina ögon när du inte ens kan stanna och skriva autografer. Fy fan.

Dagens bilder visar en av sveriges största fåglar. Låter en massa och kastar skit på det mesta. (Tvättar dock händerna väldigt noga efter det.) Tösen hade förresten ungefär samma ansiktsutryck som Ugglan har på den sista bilden när han åkte förbi oss.