Semester trip.

I fredags morse begav vi oss norrut till Värmland. Första stoppet blev i Uddevalla där vi handlade frukost. Därifrån vidare till Bengtsfors, Årjäng och till sist Sölje. Där checkade vi in i stugan och stack iväg till våra vänner i Glava. Där hade dom fullt upp med att bärga hö så vi stack iväg till Arvika för att köpa mat. Maten grillades och dagens bilder är tagna under kvällen.

I lördags hjälpte vi till med höet. Jag körde hö med en fyrhjulig motorcykel med släp och C (fästmön) var med och lastade in höet i ladan.

I söndags tog vi det lugnt... besökte en marknad i Nysäter som visade sig vara en loppis.

Igår tog vi vårat pick och pack och begav oss mot Gränna. På vägen jagade vi boende i trakten kring Gränna men misslyckades totalt. Vi stannade till i Motala och hälsade på en god vän till mig, då var klockan redan sju. Inte en chans i helvete att vi skulle kunna hinna ner till Gränna för att se hur polkagrisar blir till. Näe... vi tog siktet hemåt i lugn takt. Vi åkte och tittade på ekoparken i Omberg. Strax efter Ulricehamn så svängde vi av och körde på små skogsvägar resten av vägen. Fick ta del vårat rika djurliv då vi fick se älg, grävling, rådjur och en mus som råkade bli väldigt bekant med två av mina däck.

Well, well... skall ta och njuta av semestern här hemma.

Alla vägar leder...

...till fucking Ullared.

Innan jag träffade C så hade jag aldrig varit där. Tre månader in i vårt förhållande så sprack mitt löfte att aldrig sätta min fot där. Jag sögs in i den billiga dimman... wow... här kan man göra fynd var känslan som senare byttes ut mot besvikelse efter att ha insett att deras klädstorlekar är måttade efter pygméer.

L=S

XL=M

XXL=XS

Ja, ungefär så var det. Nu kan det lätt räknas ut vilken storlek jag har.

Egentligen är det inte så farligt där om man skall analysera stället. Det som är det som drar ner det i botten är damavdelningen. Hundratals kvinnor med stirriga ögon går omkring som zombies och rycker i kläderna som om dom vore levande själar som dom behövde för att överleva.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP... som tur är så finns automatfiken som lätt överbefolkas av äkta män som precis som jag fått kapitulera för högre makter.

Varför skriver jag om detta då? Jo, igår så pajjade in av c's behåar. Den var av amningsmodell så det blev till att kika efter en ny sådan. Efter ett varv sökandes runt i stadens klädaffärer utan resultat så började iden sakta gnaga i mitt huvud. Bara för att glädja min älskade. Utan att jag märkte något så hade jag efter en stund uttalat orden som ledde till att bilen vändes söderut.

Vi var på väg till Ullared!

Men för att göra en lång historia väldigt kort så kan jag bara meddela att jag slapp gå in. Båda gångerna.Och självklart så skall jag skriva en förklaring till varför det bara blev två gånger.

Efter att C varit inne med tösen och handlat så begav vi oss hemåt via Torestorp. Nästan direkt efter det att vi lämnat Ullared så berättade C att hon hade sett en tunika som var så fin... och den var billig också. Vi fick alla höra hur fin den var och hur C så gärna ville ha den och att det var synd att vi har en så begränsad ekonomi just nu. Efter en och en halv mil gjorde jag en U-sväng. Det är kärlek det. Visst är det det men det är lite det också att om jag inte hade vänt så hade jag fått höra hur fin den här tunikan var och hur hon ångrar att vi inte hade pengar.

Så nu blir det makaroner och köttbullar idag. Imorgon är vi på grön kvist igen.

Well, well... så var det med gårdagen.

Bilden har kanske inget med inlägget att göra.

Svärmor vet inget om denna resa och jag önskar att det förblir så.

Nu så.

Nu har jag fått tillbaka min bil.

Det var bränslepumpen som var problemet.

Jag ringde till verkstaden strax innan nio idag och fick veta att min bil gått in som förstabil. Något annat hade jag inte accepterat. Strax efter halv elva ringde dom och sa att nu var den klar så jag kunde komma och hämta den. Dom skulle sätta batteriet på laddning eftersom det var helt urladdat och det skulle dom inte ta betalt för.

Jag satte mig på bussen och efter många om och men några minuter efter tolv så anlände jag till verkstaden. Då hade dom lunchstängt till ett. Så jag satte mig på en bänk och spelade lite på telefonen. Klockan ett så öppnade dom och jag betalade 4500 och så fick jag en check på 250 kronor till nästa besök. NÄSTA BESÖK? Med tanke på hur otrevligt bemött jag blev i fredags så lär jag tänka efter både tre och fyra gånger innan jag lämnar in den på samma ställe.

Jag fick min röda pansarvagn och när jag vred om nyckeln så startade den utan några som helst problem. Skall passa på att gå igenom fönsterveven i helgen när jag har nån som kan sånt här i närheten.

Vad händer nu denna veckan då?

Om vissa krafter fick bestämma helt och hållet så skulle vi besöka en massa klädaffärer överallt. Men jag är inte värst intresserad av det. En affär till skall vi besöka, sen blir det kanske en trip till Herrljunga där min maffiamamma (gudmor) bor. På torsdag skall vi till akvariebutiken och fixa lite föda åt våra fiskar. På torsdag skall vi packa också för att på fredag morgon bege oss upp mot värmland. Vi skall hälsa på en en fd kollega till mig. Där uppe skall vi vara i fyra dagar. Vi har hyrt en campingstuga i Sölje... ca 5 km från kompisen. På måndag skall vi åka vidare... vart vet vi inte än. Det får vi se när vi åker.

Så ja, dagens bild kan faktiskt härledas till inlägget. En hög med pansarvagnar.

Drömmar...

Enligt min far skall jag hålla mina drömmar för mig själv... folk kan ju börja undra.

Vaddå hålla dom för mig själv? Har han inte själv några drömmar? Eller är han helt enkelt för gammal för att ha sådana? Kan man bli för gammal för drömmar? Om så så vill jag inte bli så gammal... då vill jag förbli som jag är nu för mina drömmar just nu känns bra.

Mina drömmar.

Jag drömmer om att vinna drömvinsten på lotto.

Då skulle jag köpa ett stort hus nånstans där det är tyst. Ett hus med tillräckligt många rum så att alla kan få var sitt och att man fortfarande kan ha några vänner på besök några dagar.

Barnen skulle få inreda sina egna rum och få löpa amok med varsin kundvagn i en leksaksaffär.

C skulle få ha ett rum dit hon kan dra sig tillbaka och prata i telefon eller läsa en bok eller bara komma ifrån.

Själv skulle jag ha ett teknikrum... med datorer, hemmabioanläggning, tv-spel och en elgitarr.

Sen skulle jag ställa till med ett vidunderligt bröllop. Alla man känner skulle vara inbjudna. Skulle hyrt en stor vacker kyrka och ett ställe där festen kan hållas och gästerna kan stanna över natten så att man slipper tänka på hur man skall ta sig hem eller till hotellet efter festligheterna. Jag och min maka skulle ha en bröllopssvit och dagen efter brölloppet skulle vi dra iväg på en smekmånad. Vi skulle besöka några storstäder och ställen vi båda vill se och sedan avsluta på stranden på nån söderhavsö.

Barnen skulle vi självklart ha med oss men samtidigt ha med oss någon som kan ta hand om dom när vi vill ta oss en stund för oss själva... och nio månader senare får barnen ett litet syskon. (skämt åsido).

Till huset skulle vänner vara välkomna när som helst... bara dom inte kommer oanmälda.

Vi skulle grillat, ätit gott och roat oss. Barnen skulle kunna ha sina vänner över och slippa sitta hemma och ha det tråkigt.

Vardagen är ju oundviklig när man har barn trots att man har en massa miljoner på kontot. Barnen är ju tvugna att få sig en utbildning så det är bara att knalla upp på mornarna och fixa frukost och se till så att dom kommer till skolan. Efter skolan få rdom komma hem och göra sina läxor innan dom får bege sig ut.

C skulle få ta körkort och en bil skulle inhandlas till henne. Då kan hon sticka iväg själv om hon vill och slipper ha mig med sig gnällandes i diverse klädbutiker osv.

Jag skulle skaffat mig mc-kort och skaffat mig en glidare. Med den skulle jag kunna komma iväg och känna vinden i ansiktet.

Det den stora drömmen... den ger möjlighet till att förverkliga flera mindre drömmar.

Bilden har inget med inlägget att göra.

Redan tredje inlägget.

Än så länge har det gått bra med bloggandet.

C sitter i köket med en väninna så jag får lite tid för mig själv framför burken så jag hinner skriva ner några rader.

Har precis smällt i mig en pizza från Ibbes i Partille. Kanongod var den och så visade det sig att en av mina favoritbagare från Mossens pizzeria hjälpte till på Ibbes.

Tankarna slår mig att om ett år så kan jag inte smälla i mig en hel pizza... samtidigt som det känns konstigt så är det en lättande tanke. Jag kommer att bli mycket lättare och det snabbt när jag gått igenom min gastric bypass. Har forskat en hel del om min operation och kommit fram till att den är så rätt för mig. Jag kommer att rasa i vikt och inom ett år nått min målvikt som är mellan 80-90 kg vilket kommer att ha resulterat i 50 kilos nedgång. Livet kommer att bli så mycket lättare... ser verkligen fram emot min operation. Önskar nästan att man kunde bokat den till oktober men tyvärr så är det kö till den.

Som vanligt har bilden inget att göra med inlägget utan är bara ett blickfång.

Morgonstund har bråk i mun.

Har precis avslutat ett låååångt samtal med lillgrabben. Jag har två grabbar och en liten tjej. Lillgrabben och minstingen kommer jag att kalla grabbarna, tjejjen blir lilltjejjen eller tösen.

Barnen hade vaknat nån timme innan mig. C (min fästmö och barnens mor) hade vaknat med dom. Jag vaknar av att ljudnivån är allt annat än lika låg som fågelkvitter.

Lillgrabben skrek för full hals, C var i upplösningstillstånd och hade inte långt till tårarna.

Hon bad mig att ta hand om honom, och få honom att lugna ner sig. Till saken bör också nämnas att lillgrabben har en tendens att inte kunna styra sin ilska.
Bråket ledde till ett långt samtal mellan mig och lillgrabben vid köksbordet. Han satt där rastlöst och hade väldigt svårt att sitta still. Fick flera gånger morra till lite lätt för att han skulle sluta pilla på saker omkring honom och försöka fokusera på samtalet vi hade.
Till slut lyckades jag genom att rita en graf i form av ett hus där det fanns en tidslinje och en arglinje att få honom att förstå att han kan inte hålla på att gå i taket hela tiden. Jag fick honom att förstå att man kan bli arg utan att stå och skrika hysteriskt. Man behöver inte slänga sker omkring sig och slå på allt som rör sig.
Så nu när han blir så arg så skall jag säga till honom att han är så arg som uppe i taket så har han lovat att lugna ner sig... håller tummarna för att det skall funka.

Som sist så har inte bilden något med texten att göra utan fungerar mer som ett blickfång.

Så kass på det här.

För femtioelfte gången så sätter jag igång med en blogg. Denna gången har jag kanske en liten större chans att fastna vid det tack vare att hon här hemma har börjat med det och är en någorlunda flitig bloggare.
Så för femtioelfte gången... nu kör vi.

Bilen!
Denna rymliga röda kära ägodel som numera blivit ett sorgebarn.
I måndags slutade bränslepumpen att fungera vilket ledde till att min kära svensktillverkade pansarvagn fick bogseras hem. En grundlig genomgång på eniro.se gav mig en massa alternativ till ställen som skulle kunna ta hand om min pärla. Efter många samtal så hittade jag ett ställe som hade tid denna veckan. Idag (fredag) skulle dom laga den. En god vän hjälpte mig igår att bogsera bilen till verskstaden som lovat att laga den.
Tiden gick idag och strax efter två bestämde jag mig för att ringa och höra hur det gick med bilen.
Det visade sig att dom inte ens hade börjat med den... ring igen om en och en halv timme så får vi se sa dom.
Halv fyra ringde chefen för verkstaden och sa att dom inte blir klara med den idag så jag får ringa igen på måndag.
Va f*n! Jag behöver min bil och det var sagt att den skulle lagats idag. Och detta är en auktoriserad volvoverkstad och medlemmar i MRF (Motorbranschens riksförbund).
Man kan bli förbannad för mindre.
Till råga på allt så var verkstadschefen näst intill otrevlig när jag påpekade att det var sagt att den skulle vara klar idag. Det är väl inte mitt problem att inte han har tillräckligt med folk. Har man kommit överens så har man det. Näe... när jag väl har fått tillbaka bilen så skall det läggas in en kommentar på eniro.se och skickas iväg ett mail till MRF.
Sista gången jag anlitar den verkstaden och så skall jag inte rekommendera den för alla om man säger så.

Dags att avsluta detta inlägget med orden... Man kan bli blåst utan att vara ute i stormen.

Bilden har inget speciellt med inlägget att göra utan fungerar mer som en blickfångare.