söndag 7 februari 2010

Det är nära nu...

Nu är inte tisdag så långt borta längre.
Söndag och måndag klaras av snabbt.
Vi har ett betydelsefyllt möte på måndag så det lär inte bli långtråkigt.
Jag vet inte riktigt vilket ben jag skall stå på, vet ju inte vad som kommer att sägas på mötet på tisdag. Skall bara jag träffa läkaren eller är det ett gruppmöte som vi är flera på? Det brukar vara så inför en sådan här operation...men samtidigt så har jag fått en kallelse direkt till kirurgmottagningen istället för ett möte med obesitas.

Tror jag börjar bli lite nervös.

måndag 25 januari 2010

Snart smäller det... hoppas jag...

Ja, jag vet... jag har varit förbannat dålig på att skriva. Varför skall man ha en blogg om man inte skriver i den? Funderar över det jag med men nu gör jag ett nytt försök.

Varför detta nu då? Jo... jag har fått en kallelse till kirurgmottagningen på Sahlgrenska. Jag skall efter 22 månaders väntan äntligen få komma till andra steget för min gastric bypass.
Vad jag har väntat och undrat. Undrat över vad som skall hända och framförallt när. Nu har jag i alla fall fått en kallelse till kirurgen så nu kanske det börjar närma sig.

Var på östra idag då jag tidigare haft problem med tarmarna. Visade sig att jag har en kronisk inflammation... YIHAAA tänkte jag och blev orolig för att detta skulle äventyra min operation, men icke. Läkaren gav mig ett tips nu när jag skall dit. Dom kommer att erbjuda mig en plats i kön men det skall jag inte acceptera, jag skall stå på mig om att jag behöver den här operationen inom 3 månader. Då kommer jag att få ett nummer till kirurgkansliet, dit skall jag ringa och dom måste kolla upp en tid till mig i hela Sverige. Har jag otur så blir det i norra norrland men jag blir opererad inom 3 månader.

Skall försöka uppdatera lite oftare nu när jag har något att skriva om.

fredag 3 juli 2009

Bara jobbigt varmt...

Eller rättare sagt jobbigt och varmt. Jag klagar inte på värmen, men det är varmt.
Jobbigt, ja det är det faktiskt. Rådande omständigtheter är ingen höjdare alls.

Skulle vilja ha en gård mitt i skogen med minst 500 meter till närmaste granne, en god granne också. En granne som man skulle kunna umgås med, hjälpa och ta hjälp av. Ta en öl med efter avslutat arbete, sticka ut och fiska med. Ungarna skulle få springa i skogen hela dagarna. Jag skulle byggt en trädkoja till dom och fixat en snickerboa dit dom kan ta sin tillflykt när dom gjort något dumt. Jag skulle vaknat tidigt varje morgon, tagit en kopp the och en macka och sedan tagit en lång promenad med hunden. När jag promenerat klart skulle jag kommit hem och väckt familjen. Fixat ungarna i ordning för skola osv, kört dit dom och sedan fixat och donat med gården.

Det hade varit gott att ha en bekymmersfri vardag...

måndag 29 juni 2009

Måste bara skriva...

om värmen... den är riktigt skön. Något som däremot inte är så skönt är det faktum att jag brännt mig ganska så rejält.

om Michael Jackson... visst är det tråkigt att han är död men HALLÅ... känns lite som nyhetstorka när sida upp och ner handlar om hans död. Han VAR stor. Men han ÄR inte det längre.
En trasig människa som hade fått ytterligare en chans att göra 50 spelningar för att åter igen få uppleva glansdagar. Men vad fan, vi har ju dammat av Lena Philipsson och Anna Book för att dom skall få komma upp i rampljuset igen. Men... nu är han död, sägs det. Nu kommer det dock springa runt en massa idioter och påstå att dom sett MJ precis som dom gjort med Elvis sen 78. Så fram med kroppen och DNA prover, bevisa för världen att han verkligen är död så att alla barn kan andas ut. Nu fick jag sagt det med.

om Anna Book. Jag fullkomligen hatar denna personen. Men, jag läste om hennes framsteg efter sin operation. Gott jobbat Anna.

onsdag 8 april 2009

Tur på hjul och slang upp i )#"¤)¤%(#!

Nu har hela familjen cyklar och igår tog vi oss en liten tur på lite drygt en mil. Magen hade hållt sig bra under dagen så det kändes helt ok att cykla iväg. Barnen var jätteduktiga när vi var ute. Det som gäller nu är att lära barnen hur man beter sig ute i trafiken med cykeln. Det finns ju en hel del som man måste tänka på när man cyklar.
Sen har vi så fina leder som man kan cykla på häromkring så det kommer att bli fler turer.
Det känns i kroppen att man rört på sig, min bak är öm efter en felinställd sadel och mitt vänstra knä ömmar lite... men men, det var riktigt gott att komma ut igår.

Imorgon smäller det, då skall 1.25 meter slang upp i #"¤%#¤&/.
Förhoppningsvis visar proverna som dom skall samla något så att dom kan sätta in åtgärder för jag vill jobba igen. Cheferna är väl inte överentusiastiska över min sjukskrivning som nu är inne på fjärde månaden. Måste dock ringa läkaren och be honom sjukskriva mig lite till eftersom nuvarande sjukskrivning bara sträcker sig tills på söndag och jag är fortfarande inte bra. Sen hoppas jag att det börjar bli ordning på magen.
I alla fall, idag klockan tolv så skall vi äta lunch och det är det sista jag får äta innan undersökningen. Klockan fem så skall jag börja dricka mina fyra liter laxabon (smakar som saltvatten) som skall vara uppdrucken innan nio. Under dessa fyra timmarna kommer jag att springa gatlopp mellan dasset och glaset. Halv nio kommer jag att vara spyfärdig. När jag är klar så är jag helt tom i magen och öm i baken. Mellan nio och undersökningen imorgon så får jag bara dricka klara drycker såsom saft, buljong och vatten. Efter undersökningen skall jag äta mig en rejäl frukost.

Så är det med det.

Återkommer kanske imorgon.

måndag 23 mars 2009

Tristess!

Egentligen kan jag inte beskriva med ord hur tråkigt jag egentligen tycker att det är att gå hemma hela dagarna men jag skall göra ett försök.

Tidigt på morgon en vaknar man, eller rättare sagt väcks av barnen. Visst, jag kan ha dåligt morgon humör men det är ändå något jag accepterar. Sen händer det absolut ingenting.
Barnen går till skola och dagis och då blir det lite lugnare men det händer fortfarande ingenting.

Det händer absolut ingenting...nada...
Vi kanske tar en tur med bilen och handlar men det är ingenting.

Jag menar inte på något som helst sett att min älskade skulle vara tråkig eller nåt i den stilen, detta handlar inte om henne.

En sak hade varit om min dröm hade besannats och man vann en massa pengar... då hade man haft kåk och tomt som man kunde pyssla med. Men som nu... bara gå hemma i ovissheten.
Jag vet absolut ingenting, läkaren vet nog inte mer han utan väntar på nästa undersökning.

Det enda positiva med min långa sjukskrivning är att jag fått umgås väldigt mycket med minsta sonen och fått riktigt bra kontakt med honom.
Det finns dagar som inte känns tråkiga och det finns dom som gör det. Jag får helt enkelt finna mig i det och lämna in min lotto inför onsdagen.

Nu skall jag ta och diska.

Lik far sin men söt ändå.

söndag 22 februari 2009

Jag suger på det här...

... jag tror att jag i första inlägget skrev att jag inte var särskilt bra på dagböcker eller bloggar... det är så sant som det är sagt... det var 5 månader sen jag skrev sist.

Mycket har hänt, samtidigt som egentligen inget har förändrats.
Hösten passerade, likaså julen som firades här hemma med svärföräldrarna på besök. Det nya året firades med den närmaste familjen, vi tittade på fyrverkerierna genom vardagsrumsfönstret.

Sen var det tänkt att jag skulle börjat jobba igen men det i stöpet. Har åkt på en blödande tarm och en överaktiv mage vilket gör att jag inte kan ta mig allt för långt bort från en fungerande toastol.
Var tvungen att lägga till fungerande för det kanske finns dom som säger att det skall väl inte vara ett problem för en rörläggare... men det är just det, vad göra om jag precis kopplat ur stolen?

Så nu är jag snart inne på min tredje månad hemma och nu står det 13 april på sjukintyget. Önskar och hoppas att allt skall vara bra då. På självaste skärtorsdagen skall jag bli filmad... mina tarmar skall kollas. Så jag skall få 1,25m slang rätt upp i...!!!!! Inget jag direkt ser fram emot men känner att om det är vad som krävs för att man skall kunna ställa en diagnos på mig så välkommen in.

La familia mår bra. Lillen växer som bara den. Nu har han börjat gå vilket leder till att man får verkligen vara vaksam för han är verkligen överallt. Här följer en bild på charmisen.



Näe, detta får räcka för denna gången. Kanske jag kommer igång med detta nu när jag går hemma.