Magnus Uggla. 
Denna ikon inom svensk musik.
Han har på något underligt sätt trollbundit det svenska folket med sin musik, däribland mig. Man sjunger gärna med till låtar som Pappa laddat bössan, 4 sekunder, Jonny Rocker, Du är det vackraste jag mött, Du är ingen Victoria och Jag mår illa.
Men idag så mår jag mest illa över denna folkliga sångfågel.
Min fästmö och grabben var och kollade på honom idag på Liseberg. Jag tösen och lillgrabben stog bakom stora scenen och lyssnade på honom. När konserten var slut började roddarna att plocka ihop och lasta in. Där stog vi och väntade på att telefonen skulle ringa så att vi skulle plocka upp resten av familjen.
Tanken slog mig att Ugglan själv skulle smita ut bakvägen och jag berättade det för tösen. Hon blev eld och lågor över att kanske få se denna gubbe som hon hört så många låtar med. Tiden gick och till sist dök han upp på lastkajen. En tvärhand hög med mörka solglasögon på. Sen går han tillbaka och återkommer strax igen med tjej som verkade vara nån assistent och en övergödd biff som spenderat på tok för mycket av sitt liv på gymmet.
Ut genom grinden där några fans hade samlats. Han skriver en autograf till en ännu äldre gubbe än han själv. Sen försvinner han fort som fan in i en bil och sticker iväg. Tittar på oss medans bilen försvinner bort. Där stog vi kvar, jag och min fyråring med blocket och pennan i handen.
Han kunde inte stanna i några minuter för att skriva några fler autografer. Snacka om att tösen blev besviken.
Näe du Uggla, nog för att du är nojjig men folklig blir du ta mig fan inte i mina ögon när du inte ens kan stanna och skriva autografer. Fy fan.
Dagens bilder visar en av sveriges största fåglar. Låter en massa och kastar skit på det mesta. (Tvättar dock händerna väldigt noga efter det.) Tösen hade förresten ungefär samma ansiktsutryck som Ugglan har på den sista bilden när han åkte förbi oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar