Bara jobbigt varmt...

Eller rättare sagt jobbigt och varmt. Jag klagar inte på värmen, men det är varmt.
Jobbigt, ja det är det faktiskt. Rådande omständigtheter är ingen höjdare alls.

Skulle vilja ha en gård mitt i skogen med minst 500 meter till närmaste granne, en god granne också. En granne som man skulle kunna umgås med, hjälpa och ta hjälp av. Ta en öl med efter avslutat arbete, sticka ut och fiska med. Ungarna skulle få springa i skogen hela dagarna. Jag skulle byggt en trädkoja till dom och fixat en snickerboa dit dom kan ta sin tillflykt när dom gjort något dumt. Jag skulle vaknat tidigt varje morgon, tagit en kopp the och en macka och sedan tagit en lång promenad med hunden. När jag promenerat klart skulle jag kommit hem och väckt familjen. Fixat ungarna i ordning för skola osv, kört dit dom och sedan fixat och donat med gården.

Det hade varit gott att ha en bekymmersfri vardag...

Måste bara skriva...

om värmen... den är riktigt skön. Något som däremot inte är så skönt är det faktum att jag brännt mig ganska så rejält.

om Michael Jackson... visst är det tråkigt att han är död men HALLÅ... känns lite som nyhetstorka när sida upp och ner handlar om hans död. Han VAR stor. Men han ÄR inte det längre.
En trasig människa som hade fått ytterligare en chans att göra 50 spelningar för att åter igen få uppleva glansdagar. Men vad fan, vi har ju dammat av Lena Philipsson och Anna Book för att dom skall få komma upp i rampljuset igen. Men... nu är han död, sägs det. Nu kommer det dock springa runt en massa idioter och påstå att dom sett MJ precis som dom gjort med Elvis sen 78. Så fram med kroppen och DNA prover, bevisa för världen att han verkligen är död så att alla barn kan andas ut. Nu fick jag sagt det med.

om Anna Book. Jag fullkomligen hatar denna personen. Men, jag läste om hennes framsteg efter sin operation. Gott jobbat Anna.

Tur på hjul och slang upp i )#"¤)¤%(#!

Nu har hela familjen cyklar och igår tog vi oss en liten tur på lite drygt en mil. Magen hade hållt sig bra under dagen så det kändes helt ok att cykla iväg. Barnen var jätteduktiga när vi var ute. Det som gäller nu är att lära barnen hur man beter sig ute i trafiken med cykeln. Det finns ju en hel del som man måste tänka på när man cyklar.
Sen har vi så fina leder som man kan cykla på häromkring så det kommer att bli fler turer.
Det känns i kroppen att man rört på sig, min bak är öm efter en felinställd sadel och mitt vänstra knä ömmar lite... men men, det var riktigt gott att komma ut igår.

Imorgon smäller det, då skall 1.25 meter slang upp i #"¤%#¤&/.
Förhoppningsvis visar proverna som dom skall samla något så att dom kan sätta in åtgärder för jag vill jobba igen. Cheferna är väl inte överentusiastiska över min sjukskrivning som nu är inne på fjärde månaden. Måste dock ringa läkaren och be honom sjukskriva mig lite till eftersom nuvarande sjukskrivning bara sträcker sig tills på söndag och jag är fortfarande inte bra. Sen hoppas jag att det börjar bli ordning på magen.
I alla fall, idag klockan tolv så skall vi äta lunch och det är det sista jag får äta innan undersökningen. Klockan fem så skall jag börja dricka mina fyra liter laxabon (smakar som saltvatten) som skall vara uppdrucken innan nio. Under dessa fyra timmarna kommer jag att springa gatlopp mellan dasset och glaset. Halv nio kommer jag att vara spyfärdig. När jag är klar så är jag helt tom i magen och öm i baken. Mellan nio och undersökningen imorgon så får jag bara dricka klara drycker såsom saft, buljong och vatten. Efter undersökningen skall jag äta mig en rejäl frukost.

Så är det med det.

Återkommer kanske imorgon.

Tristess!

Egentligen kan jag inte beskriva med ord hur tråkigt jag egentligen tycker att det är att gå hemma hela dagarna men jag skall göra ett försök.

Tidigt på morgon en vaknar man, eller rättare sagt väcks av barnen. Visst, jag kan ha dåligt morgon humör men det är ändå något jag accepterar. Sen händer det absolut ingenting.
Barnen går till skola och dagis och då blir det lite lugnare men det händer fortfarande ingenting.

Det händer absolut ingenting...nada...
Vi kanske tar en tur med bilen och handlar men det är ingenting.

Jag menar inte på något som helst sett att min älskade skulle vara tråkig eller nåt i den stilen, detta handlar inte om henne.

En sak hade varit om min dröm hade besannats och man vann en massa pengar... då hade man haft kåk och tomt som man kunde pyssla med. Men som nu... bara gå hemma i ovissheten.
Jag vet absolut ingenting, läkaren vet nog inte mer han utan väntar på nästa undersökning.

Det enda positiva med min långa sjukskrivning är att jag fått umgås väldigt mycket med minsta sonen och fått riktigt bra kontakt med honom.
Det finns dagar som inte känns tråkiga och det finns dom som gör det. Jag får helt enkelt finna mig i det och lämna in min lotto inför onsdagen.

Nu skall jag ta och diska.

Lik far sin men söt ändå.

Jag suger på det här...

... jag tror att jag i första inlägget skrev att jag inte var särskilt bra på dagböcker eller bloggar... det är så sant som det är sagt... det var 5 månader sen jag skrev sist.

Mycket har hänt, samtidigt som egentligen inget har förändrats.
Hösten passerade, likaså julen som firades här hemma med svärföräldrarna på besök. Det nya året firades med den närmaste familjen, vi tittade på fyrverkerierna genom vardagsrumsfönstret.

Sen var det tänkt att jag skulle börjat jobba igen men det i stöpet. Har åkt på en blödande tarm och en överaktiv mage vilket gör att jag inte kan ta mig allt för långt bort från en fungerande toastol.
Var tvungen att lägga till fungerande för det kanske finns dom som säger att det skall väl inte vara ett problem för en rörläggare... men det är just det, vad göra om jag precis kopplat ur stolen?

Så nu är jag snart inne på min tredje månad hemma och nu står det 13 april på sjukintyget. Önskar och hoppas att allt skall vara bra då. På självaste skärtorsdagen skall jag bli filmad... mina tarmar skall kollas. Så jag skall få 1,25m slang rätt upp i...!!!!! Inget jag direkt ser fram emot men känner att om det är vad som krävs för att man skall kunna ställa en diagnos på mig så välkommen in.

La familia mår bra. Lillen växer som bara den. Nu har han börjat gå vilket leder till att man får verkligen vara vaksam för han är verkligen överallt. Här följer en bild på charmisen.



Näe, detta får räcka för denna gången. Kanske jag kommer igång med detta nu när jag går hemma.

Mördande motion!

Vilken överraskning, jag är sjuksriven igen. Känns som om jag inte är annat nuförtiden.
Denna gången är det dock inte mitt egna fel. Min läkare har sagt till mig att jag skall motionera och det var det jag gjorde. Jag tog en tidig morgonpromenad tillsammans med grabben förra helgen och efter det hade jag fruktansvärt ont i ryggen. Så nu skall jag vara hemma till och med den sjunde.

Lillgrabben är sjuk.
Min lille son är sjuk. Han har haft feber upp och ner hela dagen och nu under kvällen när han skall sova så får han ingen ro. Så nu är grannen och min sambo ute och promenerar med honom för att se om han kyler ner sig lite. Hjälper inte det så beger dom sig till akuten med honom. Min sambo ringde sjukvårdsupplysningen tidigare men dom var inte alls till någon hjälp.
Stackars liten...4½ månad gammal och så sjuk.

Vi har förresten köpt en ny bilstol till honom så snart sitter han som en kung i bilen brevid pappa. (Just nu halvligger han.) Sen får ett kompispar "ärva" denna stolen som vi har just nu till sin lille som dom skall få i början av nästa år.

Laptop.
Fan vad svårt det är att skriva på en laptop när man inte är van vid det.
Vi fick ett nygammalt tillskott här hemma. En god vän skulle byta upp sig och vi fick "ärva". Ingen jätteprestanda på den men den funkar för det vi skall ha den till. Ganska så gott att inte vara bunden till datorbordet längre också. Nu skall vi bara skaffa grejjer så att vi kan surfa trådlöst också så är det rena drömmen.

Skåne.
Om nu inte lillgrabben blir långvarigt sjuk så skall vi bege oss ner till Skåne till helgen. Där är det palmfestival... eller Mikkaeli marknad som det hette till för några år sedan då man bestämde sig för att modernisera för att locka dit större artister. Men det största dragplåstret för mig är dock marknaden. Den är stor... vilket tydligen skånska marknader är.

Well well... det får vara det som skrivs idag. Får kolla upp det här med grabben.
Idag blir det ingen bild då jag inte fått ordning på bilderna på denna datorn.

Ha det gôtt!

Var fan é mitt band...socialt sjuk 50-åring som sägs vara folklig.

Magnus Uggla.

Denna ikon inom svensk musik.

Han har på något underligt sätt trollbundit det svenska folket med sin musik, däribland mig. Man sjunger gärna med till låtar som Pappa laddat bössan, 4 sekunder, Jonny Rocker, Du är det vackraste jag mött, Du är ingen Victoria och Jag mår illa.

Men idag så mår jag mest illa över denna folkliga sångfågel.

Min fästmö och grabben var och kollade på honom idag på Liseberg. Jag tösen och lillgrabben stog bakom stora scenen och lyssnade på honom. När konserten var slut började roddarna att plocka ihop och lasta in. Där stog vi och väntade på att telefonen skulle ringa så att vi skulle plocka upp resten av familjen.

Tanken slog mig att Ugglan själv skulle smita ut bakvägen och jag berättade det för tösen. Hon blev eld och lågor över att kanske få se denna gubbe som hon hört så många låtar med. Tiden gick och till sist dök han upp på lastkajen. En tvärhand hög med mörka solglasögon på. Sen går han tillbaka och återkommer strax igen med tjej som verkade vara nån assistent och en övergödd biff som spenderat på tok för mycket av sitt liv på gymmet.

Ut genom grinden där några fans hade samlats. Han skriver en autograf till en ännu äldre gubbe än han själv. Sen försvinner han fort som fan in i en bil och sticker iväg. Tittar på oss medans bilen försvinner bort. Där stog vi kvar, jag och min fyråring med blocket och pennan i handen.

Han kunde inte stanna i några minuter för att skriva några fler autografer. Snacka om att tösen blev besviken.

Näe du Uggla, nog för att du är nojjig men folklig blir du ta mig fan inte i mina ögon när du inte ens kan stanna och skriva autografer. Fy fan.

Dagens bilder visar en av sveriges största fåglar. Låter en massa och kastar skit på det mesta. (Tvättar dock händerna väldigt noga efter det.) Tösen hade förresten ungefär samma ansiktsutryck som Ugglan har på den sista bilden när han åkte förbi oss.